Song So-hee - Hyllning till Yu Gwan-sun och 1:a mars-rörelsen
- last year
(Obs det finns en del fel och brister i översättningen, bl a ska det inte vara "vårt delade land" i början utan "vårt ödelagda land".)
En sång som hedrar minnet av frihetsaktivisten Yu Gwan-sun som i mars 1919 fängslades efter att ha varit ledande i den folkliga resningen mot Japansk ockupation. Hon fortsatte motståndet i fängelset utan att kuvas och lät sig till slut torteras till döds, 17 år gammal.
Hennes öde beskrivet New York Times:
https://www.nytimes.com/.../overlooked-yu-gwan-sun.html
För att hedra de c:a 100 000 unga sex-slavar (comfort women) som skeppades till Japan under kriget sitter hon i början helt stilla på en stol för att likna de statyer av en sittande flicka som under senare tid satts upp, bl a i Seouls lokalbussar.
En ensam vindpinad tall på ett berg som genomlider vinter och blåst men ändå förblir grön symboliserar den yttersta formen av uthållighet.
Mot slutet vävs det som senare skulle bli Sydkoreas nationalsång in men här fortfarande som kampsång till den skottska folkmelodin Auld Lang Syne.
En sång som hedrar minnet av frihetsaktivisten Yu Gwan-sun som i mars 1919 fängslades efter att ha varit ledande i den folkliga resningen mot Japansk ockupation. Hon fortsatte motståndet i fängelset utan att kuvas och lät sig till slut torteras till döds, 17 år gammal.
Hennes öde beskrivet New York Times:
https://www.nytimes.com/.../overlooked-yu-gwan-sun.html
För att hedra de c:a 100 000 unga sex-slavar (comfort women) som skeppades till Japan under kriget sitter hon i början helt stilla på en stol för att likna de statyer av en sittande flicka som under senare tid satts upp, bl a i Seouls lokalbussar.
En ensam vindpinad tall på ett berg som genomlider vinter och blåst men ändå förblir grön symboliserar den yttersta formen av uthållighet.
Mot slutet vävs det som senare skulle bli Sydkoreas nationalsång in men här fortfarande som kampsång till den skottska folkmelodin Auld Lang Syne.